måndag 1 januari 2018

2017-sammanfattning

Så var det dags att göra mitt årliga blogginlägg för att sammanfatta årets som har gått. För min egen skull gör jag denna genomgång för att kunna titta tillbaka på senare och reflektera.

Vi har överlevt det första Trump-året, vilket givetvis känns skönt. Mycket hade kunnat hända under året som inte hände. Världsläget är som vi vet väldigt ostabilt vilket jag skrev om redan förra året. Då var jag väldigt orolig för 2017 och vad vi skulle råka ut för. Min oro var främst knuten till att USA nu har en president som är galen och opålitlig. Till viss del hade jag fog för min oro, men det var inte bara Trumps fel. Nu när vi står här på 2018:s första dag kan vi alla fall pusta ut över att kärnvapenkriget inte brutit ut än i alla fall.

Det personliga läget under 2017 har inte varit särdeles omskakande. Jag har fortsatt mina studier, varit ute och rest, skaffat valp, sänt tv och radio, spelat in film, startat ny podcast, skaffat ny mobil och Nintendo Switch samt jobbat på eventet "Science Gym". På det hela taget har året varit ganska normalt. Påtagligt händelselöst och enformigt (självvalt).

Men visst har året bjudit på sina godbitar också. Jag brukar ju lista dessa för att göra det tydligare, med "årets film", "årets låt" osv. Det här året tänkte jag istället prata om de olika kategorierna i stort. Detta för att det kanske inte finns några givna favoriter på alla avdelningar, men även för att det kan finnas anledning för mig att prata om mediet (eller vad det är) i sig, för att förklara hur närvarande det har varit överhuvudtaget under året. Så då börjar vi:

Musik: Det här året har musiklyssnandet varit snävt men ändå intensivt. Det betyder att jag har lyssnat mycket på musik men det har varit väldigt variationsfattigt. Vad jag fastnat för otroligt mycket under 2017 är Ayreon. Det är ett musikprojekt som du kan läsa mer om här. Under våren gav de ut albumet "The Source" och det tog mig verkligen med storm. Som vanligt (när det gäller mig) berättas det en historia i albumet och den här gången är det ett apokalyptiskt tema, fast med ett ljus i horisonten som karaktärerna strävar efter. Jag tror att det till stor del var därför jag fastnade för skivan. Det gav mig lite hopp och tröst i denna mörka verklighet.

Film: Jag kan nog ha slagit rekord i hur lite film jag har sett det här året. Det har verkligen inte intresserat mig överhuvudtaget och jag vet inte riktigt varför. Varje gång min flickvän har föreslagit att vi ska se en film har jag tvekat. Ska jag spendera två timmar till av min dyrbara tid till en film med samma dramaturgiska mall som alla andra miljontals filmer där ute. Den där akt-uppdelade berättartekniken som nästan alla filmskapare använder sig av. Jag vet inte om det är att jag tycker att den börjar bli tjatig eller om ingen film som släppts under 2017 fångat mitt intresse. Jag har inte orkat engagera mig i karaktärer och öden så länge det inte varit bekant för mig. Men jag har givetvis sett Star Wars och den var bra, men jag hoppas på ett bättre filmår nu under 2018. Det finns en del godbitar att se fram emot.

Tv: Har sett en del serier med min flickvän. Bland annat sista säsongen av The Leftovers, som var lite av en besvikelse (apokalyptiskt tema där också fast på ett otäckt sätt). Vi har sett Broadchurch, en serie att starkt rekommendera för den som inte bara vill ha en torr deckare utan också vill gå in lite på djupet i karkatärsöden. Vi har avslutat Orphan Black, vilket är en bra men ganska rörig serie i ett väldigt högt tempo. Vid sidan av dessa har vi också sett en del anime för flickvännens skull, bland annat Fullmetal Alchemist och Sword Art Online. Dessutom har jag klämt in att vi ska se den gamla klassikern Rederiet mellan allt det här. Med alla dessa som några få exempel är det lätt att påstå att det har varit fullspäckat på tv-fronten

Litteratur: Liksom film har litteratur varit kusligt frånvarande. Men det är å andra sidan inte ovanligt. Jag har aldrig varit någon bokmal och kommer nog aldrig bli. Naturligtvis har jag följt Jan Guillous bokserie om det stora århundradet även om jag undrar vad det egentligen kommer mynna ut i. Det känns väldigt spretigt. Jag följer också svinet Silfverbielke (karaktären alltså), vilken det kommer ut en ny bok om varje år. Sedan har jag också med nöje tagit mig igenom de nya Millennuimböckerna av Lagercrantz vilka jag tycker är minst lika bra som originaltrilogin. Mycket begåvad författare i mina oerfarna ögon. Men som sagt, böcker är något som är väldigt frånvarande för mig och jag ser inte att det kommer ändras under någon snar framtid varken när det gäller att läsa eller skriva.

Årstiderna: Drömmar, jetlag och väder är ju det det mest ointressanta man kan prata om, men jag skriver som sagt det här inlägget för min egen skull så jag känner inte direkt några krav på att underhålla. Årstiderna har det här året varit till belåtenhet. Jag förstår att det har ställt till en del problem med torka och vattenbrist under våren samt att vi nu på andra sidan av spektrat istället har problem med översvämningar på grund av för rik nederbörd. Men mellan detta har det varit en varm och behaglig sommar, en färgrik och sval vår, en mörk och rå höst och en förhållandevis vit vinter. Jag gillar det. Vattenbristen oroade mig en del, därför tycker jag att den rikliga nederbörden under hösten enbart har varit positiv även om det finns en viss valp som skulle säga det motsatta.

Sport: Växjö Lakers är det enda jag har brytt mig om i sportsammanhang det här året (förutom att jag som vanligt också är engagerad i att Örebro Hockey borde åka ner till Allsvenskan där de hör hemma), vilket inte är fy skam om jag får säga det själv. Jag tror (utan att ha faktakollat) att det har varit Växjös bästa säsong hittills. Vinst efter vinst radas upp och i skrivande stund är de serieledare med över 10 poängs marginal på toppen. Det är visserligen bara grundserien och mycket kan hända när vi kommer fram till slutspelet men det är ändå en bra tid att vara ett Lakers-fan.

Hund: Jag har haft ytterligare ett isolerat år i lägenheten tillsammans med min flickvän. Viljan har visserligen funnits där i bakgrunden att komma ut och hitta på saker med de få personer jag känner, men jag är inte tillräckligt motiverad i nuläget. Det har dock varit en del Björnamobesök under året, framför allt under sommaren då dvärgschnauzern Tessi fick fem valpar. Det var verkligen ljuvligt att få vara där och se de små liven växa till sig, börja gå, börja leka, börja skälla och börja leva. Sen tog vi en av valparna till oss. Zelda har hittat ett nytt hem här och även om det var jobbigt i början så var det värt det för det har verkligen blivit alldeles underbart att ha henne omkring sig. Glädjen man möts av när man kommer hem, när man ger henne mat och godis, när man leker med henne eller bara rufsar henne i pälsen samtidigt som hon slickar rent mina öron.

Zelda har också fått mig att komma ut mer vilket jag känner (trots att min vikt med avsikt alltjämt stiger) gör gott för min hälsa. Valpen håller ett tempo där ute som gör promenaden rask och flåsig. Men även inomhus känner jag mig alltmer uthållig med allt lekande som hunden kräver. Jag tror att Zelda får mig att må bättre både mentalt och fysiskt. Även fast jag inte ens vill snudda vid tankar om framtiden just nu så gör djuret mig på gott humör gång på gång när jag känner mig nere.

Slutligen vill jag också önska alla ett gott nytt år. Hoppas vi överlever ett till Trump-år. Gör vi det så lovar jag att återkomma med mitt årliga blogginlägg.