söndag 1 januari 2017

2016 sammanfattning

Jag har inte gjort ett blogginlägg på väldigt länge, men det brukar vara en tradition för mig att göra en kort sammanfattning när året är slut så nu är det dags att göra ett inlägg i alla fall. Det har varit ett händelserikt år på gott och ont. En drös med kändisar som gått bort, en politisk utveckling som ser allt mörkare ut, men också en varm och fin sommar, ett fantastiskt musikår och Pokémon Go tog världen, inklusive mig, med storm. Dags att göra en genomgång av 2016 med mina i-landsproblem.

Vid början bestämde jag mig för att det skulle bli ett väldigt aktivitetsfyllt år. Det sprang ur det otroligt händelselösa 2015 (som förmodligen tillbringades till 95 % här inomhus i Drakboet). Nu skulle jag istället ut på resor, gå på gym regelbundet, utveckla mitt kontaktnät i en filmskaparutbildning och få mer inflytande i föreningen SIP genom podcastinspelning. Så det var med ganska optimistiska steg jag gick över till 2016. Många av mina mål uppfylldes också. Jag slet ganska hårt på gymmet ett tag och gick ner minst 10 kg, vi närvarade på alla event vi blev inbjudna till och offentligt slog jag igenom lite med mitt nya koncept Mikael testar, där min kusin Mikael testade mat på olika restauranger och spred sina åsikter på Youtube. Men på något sätt försvann min motivation utefter att månaderna gick. Kanske berodde det på ekonomin, kanske på den stigande åldern eller helt enkelt att den introverta sidan i mig tog över. Våren blev (med undantag av en mäktig Dream Theater-konsert i Stockholm) ganska händelselös och jag föll i passivitet igen.

Sommaren hade mycket potential. Den var till skillnad från 2015 en vacker och inbjudande del av året. Pokémon varvades med fotboll och OS. Men det var också en sommar där Brexit röstades igenom, den Islamska skolan precis mitt emot vårt hus brann ner och jag var dessutom helt övertygad, hela sommaren, att jag skulle förlora synen eftersom mitt högra öga hade börjat krångla en del. Men jag tar med mig många fina minnen ändå. En trevlig Åbokryssning, två sagoutflykter i Kronoberg, ett svajande besök vid Nykulla utkikstorn, en midsommarresa norrut och ett ständigt springande efter Pokémons som säkert fick flera kilon att rinna av.

Hösten har präglats av min nya utbildning: programmet Journalistik och medieproduktion (JOM). En plats där jag tror att jag har hittat rätt. Utan tvekan har det varit det intressantaste i utbildningsväg jag någonsin stött på, men trots det är det utmanande och bitvis stressigt. Utbildningen kom verkligen som en välsignelse precis när jag höll på att ta ett ytterligare snedsteg i livet. Under augusti blev jag antagen till Förskollärarprogrammet. Jag hann gå på två föreläsningar innan jag fick veta att JOM hade en reservplats åt mig. Det kan ha varit en av de lyckligaste dagarna under året.

I övrigt har hösten, för mig, präglats av en osäkerhet och rädsla inför framtiden. Jag passerade 30-strecket - en ålder där många sedan länge har fast anställning, villa, volvo, tre barn och en hustru. Även fast jag inte ens vill ha en del av dessa saker kan stressen över att jag kommit så kort bit i livet göra mig snudd på galen. Framför allt när jag tittar på mina klasskompisar på utbildningen. De som precis gått ur gymnasiet och knappt blivit av med finnarna. Den andra oron, elefanten i rummet, är förstås Trumps seger i USA-valet. Faktumet att vi har minst fyra år framför oss där han har världsmakt gör mig skräckslagen varje dag och nu kliver vi in i det år där han ska ta över. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Jag engagerar mig i den mån att jag försöker vara aktiv i mitt Fi-medlemskap. Så mycket annat orkar jag inte göra just nu. Det är med en osäkerhet och ängslan som jag nu följer med in i 2017. Mina ambitioner är därför inte så höga.

Det var mitt år som det sett ut i stort. Självklart har en del musik, filmer, tv-serier och böcker varit signifikanta för året. Jag ska som vanligt lista de som varit mest betydelsefulla för mig. Den här gången ska jag dock motivera mina val lite tydligare.


Årets låt: Dream Theater - The X Aspect
Dream Theater gav ut en nytt konceptalbum (The Astonishing) vid slutet av januari, ett riktigt maffig sådant. På två skivor berättade de en historia om en framtida värld där musik glömts bort och ersatts av "noise machines". Världen styrs av en ond kejsare med fattigdom och lidande som följd. Men en person, en frälsare, har fått en gåva: han kan sjunga. Genom hans röst skapas ett vapen och en motståndskraft som börjar göra uppror mot kejsaren. Låten The X Aspect ligger mitt i handlingens centrum. Där har en av huvudkaraktärerna precis fått ett ultimatum. Den onda sidan har kidnappat hans son och han får välja mellan att ge upp frälsaren (exponera honom för fienden) eller aldrig mer se sin son. Det är en kort och känslosam låt där personen slits mellan två känslor. Att ha kvar en värld av lidande eller att ha kvar sin älskade son.

Årets film: Fantastic Beasts and where to find them
Under ett år där jag inte sett så många nya filmer har den här blivit den som stuckit ut mest. Sägas ska att jag varken har sett Arrival eller Rouge One, så dessa kan jag inte uttala mig om. Harry Potter-världen har jag dock blivit bekant med sedan jag träffade Caroline och den här filmen hade verkligen samma känsla. Rakt igenom hade filmen också ett stort underhållningsvärde med en jämn kombination av humor, spänning och rädsla inför de mörka makterna som lurar bakom hörnen. Att det dessutom utspelar sig i 20-talets New York gör det ännu mer intressant. Men bäst av allt är Eddie Redmayne som Newt. Jag vill se mer av honom i den rollen.

Årets bok: Äkta Amerikanska Jeans av Jan Guillou
En öppen och tydlig skildring av 50-talet i Sverige. Ett decennium som jag hört väldigt lite om, förutom musiken förstås. Att få en inblick i Sveriges roll under Kalla kriget är intressant. Bland annat får jag veta varför vårt flygvapen under den här tiden var av sådan toppklass. Men boken är inte bara politisk. Jag får även följa Jans barndom och skoltid på ett mer detaljerat plan. Det har beskrivits förut i boken Ondskan, men här börjar det redan på läroverket. Vilken roll hade han i skolan? Hur blev det när Sverige började blanda klasstillhörigheter i klasserna? Vad lärdes ut och vad lärdes inte ut? Det är en av de bästa böckerna i hans serie om det stora århundradet.

Årets album: Kent - Då som nu för alltid
2016 var året då Kent meddelade att de skulle sluta som band. Det började med en video på Facebook och slutade med en stor avskedsturné genom landet. Däremellan kom skivan Då som nu för alltid. Ett album som från första till sista låt verkar vara otroligt genomarbetad. När Kent nu sorgligt nog gått i graven är det värdigt att deras sista skiva faktiskt är bland det bästa de gjort. Låtarna känns viktiga, känslofyllda, moderna och oförglömliga. Sedan den kom ut i april har det varit svårt att avgöra vilken som är min favorit bland de 11 låtarna. Men just nu känns det som att det är den näst sista låten Falska profeter som talar till mig mest. Den har en text som jag tror går rakt in i den svenska folksjälen. Den identifierar vad vi alla tänker och känner i det här landet. Den ger också ett utifrånperspektiv av hur motsägelsefulla vi är.

Årets bild: En höstig bild på Caroline som togs strax efter att jag gått kursen Bild och form. Bättre bilder togs med en systemkamera som jag lånade från universitetet. Men jag tycker om att man kunde få en sådan här bild med en enkel mobilkamera.


Årets månad: September
Den här månaden väckte upp mig efter en slumrande sommar. Efter att ha gått upp klockan 14 varje dag under tre månader var det faktiskt rogivande att få in en rutin där jag istället fick gå upp 5 för att ta ett tåg till Kalmar vid 06:48. Min nya utbildning började och jag kastades in i en ny värld som för mig var outforskad: journalistiken. Det var kul men samtidig lite läskigt. Jag vet ju att journalistyrket inte alltid haft det bästa ryktet. Men det har visat sig vara perfekt för mig. Det är både utmanande och enormt spännande.

Årets tv-serie: Once upon a time
Jag har varken sett Westworld, Stranger things eller Skam, så dessa kan jag inte uttala mig om. Hemma hos oss har vi ett system där vi väljer varannan serie som vi sedan ser ett avsnitt av varje gång vi äter lunch eller middag. Once upon a time var Carolines val och utåt sett kan den verka som en ganska ytlig och smörig serie. Men den unika vinkeln är väldigt intressant att följa. Serien handlar om hur sagor som Snövit, Askungen och Aladdin egentligen är verkliga händelser i parallella universum och hur dessa påverkar vår värld. Varje säsong för in minst en ny saga och mycket av spänningen ligger i vilken sagovärld det ska bli nästa gång. Den största behållningen i serien är dock Robert Carlyle i rollen som Rumpelstiltskin.

Årets spel: Pokémon Go
Utan tvekan det största spelet under det här året. Folk lämnade hus och hem för att hitta alla Pokémon de kunde komma åt. Jag och Caroline ägnade flera dagar under sommaren åt att promenera runt i stan och leta monster, kläcka ägg och ta pokéstops. Störst lycka hade vi vid Växjösjön, där samlades det ofta väldigt bra exemplar och man kunde sitta där i solskenet intill vattnet och koppla av bland hundratals andra pokémonjägare.

Årets prägel: Sagor
Under året har sagor varit i stort fokus. Bland annat har Once upon a time varit en av de huvudsakliga serier jag följt. Men under sommaren gjorde vi också sagoutflykter där vi besökte flera av de 40 sägenplatser som finns utspridda i Kronobergs län. Konceptet är att man letar upp en historisk och mytomspunnen plats och spelar där upp ett ljudklipp som handlar om platsen. Det blir nästan som att leva lite i en saga där man står i händelsernas centrum. Bakom detta står Sagobygden. I övrigt har vi besökt sagomuséet i Ljungby, sett Harry Potter-filmerna under sommaren och avslutat året med Fantasic Beasts.