torsdag 1 januari 2015

Dags att se tillbaka

Året har gått och ett nytt har ersatt dess plats. Vi har nu i kaos och rus firat in tolvslaget, det är nyårsdagen och jag, liksom många tusen andra, sitter sliten och tärd efter gårdagens bravader.

2014 var på många sätt ett underbart år om man jämför med 2013. Men det underbara har varit i ett enda perspektiv, nämligen inom den mysiga bubblan tillsammans med Caroline. Det är nämligen där jag har vistats till största del och upplevt dagarna genom en tvåsamt, nästan hela året igenom. Med Caroline har jag varje dag detta år fått en lagom dos av kramar, pussar och kärlek, tillsammans har vi upplevt vår, sommar, höst och vinter, vi har firat högtider; både egna och andras, vi har rest och sett oss omkring; träffat släktingar och vänner, vi har byggt ett nytt liv tillsammans; flyttat ihop och blivit samboende. Det har varit en magisk, verklighetsfrånvänd upplevelse där livet öppnat nya dörrar och till stor del stängt ut mycket annat skräp.

Men så har naturligtvis livet utanför bubblan även pågått. Det politiska läget som jag skrev om i förra årssammanfattningen och som redan då gjorde mig illamående har blivit värre. Oro, fattigdom och trångsynthet har ett fortsatt grepp om världen utanför våra fönster och i vissa stunder blir jag påmind om det. Det tränger sig in i bubblan och svärtar ner, gör mig ilsken och frustrerad. Att så många som drygt en miljon hjärndöda jubelidioter röstade på det sviniga fascistpartiet SD gjorde mig, den 14 september, väldigt upprörd. Jag har så sent som i jultid sett det högerextrema klimatet på nära håll och jag säger som förra året, jag spyr på det; kommer aldrig att förstå och kommer aldrig tolerera.

På något sätt önskar jag att alla vita kränkta män fick en liten inblick (bara en inblick för de är inte välkomna in) i vår bubbla för att se hur kärleksfullt hur mysigt vi har det. Jag önskar att de fick lära sig vad tolerans är, hur man värderar sin näste och hur man släpper greppet och slutar hata. Inför 2015 önskar jag att Sverige och världen blir mer kärleksfull.

Jag ska nu utse en del personliga favoriter från den gånga året. Det är en tradition som jag hållit i många år nu. Givetvis är det bara intressant för mig själv men jag tycker det är kul att få det nedskrivet någonstans så att jag kan jämföra från tidigare år.

Årets skiva: Sonata Arctica - Pariah's child.
Årets film: The battle of the five armies.
Bästa bok (från större förlag): Jan Guillous Att inte vilja se.
Bästa bok (egenutgiven): Astrid Ahlbergs Delad identitet (Caroline Ahlbergs bok Corielle är inte utgiven, annars hade den konkurrerat).
Bästa låt: Sonata Arctica - Lager than life.
Bästa månad: januari.
Bästa maträtt: Astrid Ahlbergs julbord.
Bästa tv-serie: Lost (gammal serie men ny för mig under 2014).
Bästa dag/ar: 26/1 - 27/1 (på tät andraplats 12/7).
Årets bästa händelse: Caroline <3.
Årets sämsta händelse: Farmor lämnade oss.
Årets lärdom: Att inte vara rädd för att öppna nya dörrar.