lördag 13 december 2014

Hoben del 3

Varning för spoilers, åtminstone gällande åsikter om den tredje Hobbit-filmen The battle of the five armies eller det, som vanligt fulare, svenska namnet Femhärarslaget. Vill du vara så ren som möjligt innan du ser denna film. Det vill säga fri från påverkan av vad andra tycker så läs inte detta blogginlägg.

Jag och flickvännen är precis hemkomna från denna bioupplevelse och som traditionen bjuder ska jag vädra mina åsikter lite rörande filmen, utan att sväva ut för mycket i en jobbig recension. Tidigare reflektioner till Hobbit-filmer på bio kan ni hitta här (2012, 2013).

Äntligen får vi se vad som händer när Smaug når sjöstaden (som om vi inte redan förstod det).
Filmen är en klar trea, men trots detta något låga betyg för en Peter Jackson-film var det ett mentalt äventyr att följa med på den allra sista resan i Middle-Earth. Det var spännande från första sekund då dödsmaskinen Smaug sätter sjöstaden i brand till slutet då allt knyts samman med den klassiska ringen-trilogin. Anledningen till att spänningen var så hög var att allt som hände tog oväntade kurvor och loopar, man fick verkligen bita ihop och hålla flickvännen hårt i handen för att hänga med. Helt klart har denna film det högsta tempot av dem alla, vilket kanske inte är så konstigt när allt ska sammanfattas på drygt två timmar. Men nu när man har sett filmen och vet vad som händer har jag en stark känsla av att man inte kommer bli lika underhållen nästa gång. Det är där filmen brister. Den verkar inte ha lika stort, som man i tv-spelsvärlden kallar, replay value. Filmens styrka är de andrenalinpumpande striderna men den biter sig inte fast känslomässigt lika mycket som tidigare filmer har gjort. Jag vill gärna känna mig berörd efter en filmupplevelse, om jag ska vilja se den igen. I nuläget känns det som att Smaugs köttande i början är det enda som jag är sugen på att dyka tillbaka i.

Men med detta är det inte sagt att jag är missnöjd. Tvärtom, jag tyckte det var ett magnifikt och storslaget avslut på Hobbit-trilogin. Jag har full förståelse över att det behövdes tre filmer. Jackson behöver, precis som jag, utrymme till sina tolkningar.

Och nu lite gnäll på gnäll (varnar för negativ energi):

Jag lämnade dock biosalongen av ilska. Inte över filmen utan faktumet att så många gnällde och klagade. Detta skedde både under filmens gång och när folket tågade ut. Gnället består av allt från att det skulle vara orealistiskt, till missnöje med CGI-effekter och den unika HRF-upplösningen. Visst får folk tycka vad de vill men jag undrar lite vad de väntar sig egentligen? De sätter sig ner i en biosalong och har betalat 200 kr för att se en fantasyfilm. Förväntar de sig att drakar, troll och orcher ska finnas på riktigt? Jag vet att vissa tycker att det ser plastigt ut med CGI-effekter och jag kan hålla med om att det överanvänds i andra filmer där det inte är relevant. Men här verkar det som att de klagar enbart på faktumet att CGI är med, som att de hellre skulle gå tillbaka till ryckig stop-motion. Jag tycker att CGI är fullt relevant i Hobbit-trilogin och jag tror det är svårt att få det att se bättre ut än vad Peter Jackson och hans team lyckas få det. CGI är som mycket annat här i världen: det kan användas förnuftigt och det kan missbrukas.

Nu har jag väl sagt allt om detta. Det är med ett visst vemod jag lämnar The battle of the five armies bakom mig också, för nu blir det inga fler filmer om Middle-Earth. Så länge inte Silmarillion filmatiseras förstås. Då lovar jag att återkomma med utläggningar kring det.