onsdag 31 december 2014

Det har varit jul ...

... och jag har inte bloggat!

Nej jag är jättedålig på att blogga numera, det har jag tjatat om i varje inlägg i princip. Det negativa är att man tappar läsare och att prestationskraven för hur intressant texten ska bli ökar allteftersom dagarna går. 2013 var mina inlägg väldigt täta och oftast av filosofisk och analytisk karaktär. De fåtal betraktelser jag gör nu är mest av sådant som har hänt i livet, alltså så som mina 2007 - 2009-bloggar. Men jag ska fortsätta på det ledet för de kommande två inläggen i alla fall. I dag, på nyårsafton, ska jag berätta lite om hur julen var. I morgon, på årets första dag ska jag i traditionell anda sammanfatta den gångna året i positiva och negativa synvinklar.

Miriam och Mattias på besök i Drakboet strax före jul.
Julen var mycket fridfull och mysig det här året. Egentligen hade jag två jular, en med min flickvän den 23 december och en med flickvännen och hennes familj den 24. Jag och Caroline gav varandra tillräckligt många julklappar för att vi skulle kunna dela upp det på två dagar så den 23 december delade jag, i egenskap av tomte, ut hälften av våra paket och så hade vi en gemensam paketöppning därefter. Vi såg även till att äta god mat med efterrätt på kvällen och ägna oss åt varandra så mycket vi bara kunde.

En god efterrätt som vi åt på vår egen julafton.
Dagen efter på den riktiga julen gick vi upp tidigt och åt en lyxfrukost. Därefter åkte vi till Björnamo där vi blev varmt mottagna av Carolines syskon, Astrid och Bernt. Julaftonsförmiddagen blev ganska händelselös, inte så mycket jul utan mest väntan. Inget negativt med det dock, vi sysselsatte oss i stället med att spela tv-spel i några timmar. Sen blev det lunch, men inte något julbord utan en helt vanlig lunch; makaroner och falukorv. Jag upplevde det som en något säregen tradition. I Björnamo brukar man, enligt Caroline, äta julbordet först vid middagstid (omkring 17-18). Så för att se det hela positivt var det ju bra med riktig mat som stillade hungern i stället för att bara fika i väntan på den riktiga julmaten. Julmaten var himmelskt god, framför allt skinkan. Jag måste, med risk för att såra min mor, säga att skinkan var den tveklöst godaste jag ätit någonsin. Den var saftig och kryddad helt enligt min smak.

På kö för att ta julmat.
Julmaten åts, disken diskades och julefriden lade sig över huset. Bara någon timme efter att vi hade ätit så kom tomten med en julklappssäck. Det var ett bra tag sedan sist jag såg tomten så det var ett kärt återbesök. Orsaken till att hen dök upp var att Caroline i högsta möjliga mån ville få mig att uppleva hur de hade firat sina jular när de var små. Tomten hade dock inte ork nog att dela ut paketen så det fick vi själva göra. Jag måste säga att jag är mer än nöjd med det vi fick. Till största del var gåvorna till oss båda (Caroline och mig), men jag fick också några personliga grejer. En vinbox, en bok om platser värda att besöka i Kronoberg, och vad som hittills givits ut av Caroline Hurtig är några exempel. Utdelningen och öppnande av klapparna gick relativt fort. Därefter var det tid för lekar.

Det var fyra säckar med julkappar. Vi "ungdomar" delade ut en säck var.
En lek vi lekte var skramla nötter (också någonting helt nytt för mig). Jag är van med kortspel eller tv-tittande efter julklappsöppnandet men det här var spännande att få delta i. Grundidén med skramla nötter har Astrid tagit upp i sin blogg. Däremot skrev hon inte hur utgången var. Om jag minns rätt blev Miriam etta, medan jag, Caroline och Bernt fick en delad andraplats med tretton nötter var. Därefter kom Mattias på tredjeplats och Astrid sist. Ännu en typ av lek följde sedan vid julgröten där man tvingades rimma innan man hade rätt att börja äta. I princip alla gjorde detta utan problem. Det var roligt att höra de olika talangerna och att dessutom själv känna en press att klämma ut någonting som inte skulle låta för banalt eller enkelt. Det här var dessutom första gången någonsin som jag fick mandeln i gröten och här var det tradition att den som hittar den slipper diska, så det var ju skönt.

Caroline fick bland annat ett guldfärgat ugglehalsband av mig.
Julaftonen avslutades med att vi alla satt framför granen, som på sina grenar bar levande ljus, och sjöng julsånger. Eftersom det blev så sent så valde vi bara en julsång var. De enda två pinsamma sakerna jag kommer på med det tillfället var att jag började i en alldeles för ljus tonart i låten som jag valde vilket ställde till problem för de andra. Det andra var att jag uttalade en del engelska ord helt fel i en engelsk julsång som någon valde, vilket hördes tydligt (ungefär som när någon skriker ett extra hurra efter Ja må hen leva). 


Jag fick bland annat en egengjord tröja med Drakkart och Drakulla som motiv, av Caroline.
Jag var lite rädd att julen skulle bli för annorlunda och att jag skulle sakna alla gamla traditioner från Gävle men det blev helt okej allting. Jag är nöjd med allt; gemenskapen, maten och gåvorna. Sen kan man förstås konstatera att vissa jular blir bra och vissa dåliga (2012 ett skräckexempel på en dålig). Det beror ju mycket på vad man vid stunden har för liv i övrigt. För mig är julen en viktig tradition som känns en aning skör. Brister något så kan mycket falla med det. Den här gången kändes dock grunden stabil och det är jag tacksam för.

I morgon sammanfattar jag året. Nu ska jag och flickvännen snart promenera bort till Mikael för att inleda nyårsfirandet.

Gott nytt år och god fortsättning till alla!