onsdag 8 oktober 2014

Blått skimmer

Blått skimmer, så ska förmodligen den roman som jag ämnar skriva under NaNoWriMo heta. Jag har sedan tidigare berättat om handlingen. Det rör sig om en genre jag tidigare aldrig snuddat vid men som ska bli intressant att gräva djupare ner i, nämligen fantasy. Vad är nytt med detta då, förutom att jag har kommit på en titel? Jo, under natten kom jag på hela intrigen till boken, från start till mål. Det var ett resultat av en så när som sömnlös natt kan man säga. En del bekymmer som tynger vardagen gör att nattsömnen påverkas men då kommer också många av mina idéer fram, för vad annars kan man göra när man ligger i sängen i mörkret med vidöppna ögon och missar alla sömntåg, ett efter ett? Jo, man funderar och funderar så hjärnan går i högvarv. Jag lyckades binda ihop alla trådar och svara på alla frågeställningar som har skapats under den tidigare ganska lösa storyn. Nu är det ingen lös story längre. Nu är det en fullt sammansatt handling, med karaktärer, vändpunkter och konflikter. Allt vilar dessutom (som vanligt när det gäller mig) på ett viktigt och fint budskap.

Idag har jag alltså ägnat mina lediga timmar till att svara på tentafråga och få ner hela handlingen till Blått skimmer på print. Det finns alltså inte längre någon risk att jag glömmer den. När november börjar är det bara att börja skriva. Jag vet exakt hur boken ska börja och sluta, däremot finns det gott om utrymme för improviserad handling i mitten.

Så vad kan jag avslöja redan nu som inte redan sagts i det första inlägget? Det handlar om en kille och en tjej som inte kan mötas utan att världen omkring dem rasar? Ja, så är det fortfarande. Vilket hemskt öde. Killen som heter Rai placeras med minnet fullständigt utraderat i Japan. Detta förstås för att katastroferna ska stävjas och jorden inte gå under. Men katastrof har det redan varit. Världens städer har fullkomligt rasat samman, stora landområden har begravts under vatten, monster härjar i naturen och mat och rent vatten är svårt att få tag på. Tjejen som heter Abigail blir kvar i Florida där de båda var tillsammans från början, även hon får sitt minne utraderat. Som helt nya personer blir de väldigt olika varandra. Rai blir en oförskämd busunge som i stället för att hjälpa sin adoptivfamilj att hitta mat och överleva, ställer till bråk och saboterar. Detta gör tillslut att han utesluts från sin stam. Abigail på andra sidan havet kämpar på sitt håll åt att hitta mat och hjälpa sina närmaste så mycket hon kan. Hon bryr sig inte om att hon inte kan minnas vilka hennes föräldrar är eller att det talas om en tid då det fanns mobiltelefoner och internet. Det finns inte tid för henne att tänka på det eftersom alla hennes dagar från början till slut är fyllda med en kamp att överleva.

Rai och Abigail bär dock på den här energin och som separerade kan de fortfarande använda energin på ett gott sätt. De kan bära stora stenbumlingar eller fälla träd med ren fysisk styrka, de kan utstå extrem värme och kyla, de har enorm uthållighet och kan överleva hunger och törst mycket bättre än andra. Ödet för dem dock ifrån sina stammar och tillbaka till varandra igen. En värld som äntligen lugnat sig från globala katastrofer kommer i gungning igen. Men när de väl har möts är det redan försent, de blir förälskade igen.

Naturligtvis är det mycket mer som ligger bakom denna handling. När de två möts får de reda på vilka de faktiskt är och varför de bär på den här underliga energin vilket kommer bli nödvändigt både för deras egna men också alla andra människors överlevnad. De måste hitta ett sätt att hålla sig ifrån varandra samtidigt som de måste förstå varandra.

Och slutligen; Blått skimmer, varför heter boken så? Det kommer naturligtvis framkomma till fullo i boken men givetvis har det med den mystiska energin att göra. Hoppas ni kommer vilja läsa den, trots att den skrivs så hastigt. Om den inte hinner bli klar under NaNoWriMo kommer jag naturligtvis färdigställa den ändå. Det känns som ett alldeles för intressant projekt för att bara hoppa över.