fredag 18 juli 2014

Kryssning med flickvän del 2

Här följer fortsättningen på inlägget om kryssningen som jag och Caroline gjorde till Helsingfors den 12/7. För att läsa första delen, följ bara den här länken.

Natten bestod av djup sömn från det att ögonen slöts tills de sakta öppnades av morgonljuset som kastade sina strålar in genom vårt hyttfönster. Där stod Caroline och hade fått syn på Gabriella som hade hamnat på efterkälken under natten. Normalt går Viking Lines M/S Gabriella som parhäst med Silja Serenade till Helsingfors och följer på samma sätt med på hemvägen. Numera gör den även en liten avstickare till Tallinn under besöket i den finska huvudstaden, men det är lite överkurs för er bloggläsare att ta in, kanske. Caroline stod och filmade båten och gick sedan och lade sig igen, men från det tillfället var sömnen inte lika lättfångad, dels på grund av förväntningarna inför den nya dagen, men också allt ljud som växte omkring oss. Ljud som högtalarutrop och springande barn i korridoren utanför eller på soldäcket rakt ovanför oss.

Gabriella alldeles intill oss i Finska viken. Caroline filmar den genom hyttfönstret.
Jag ville gärna sova ut så länge jag kunde men Caroline insisterade på att vi skulle gå ner och ta del av vår specialfrukost som faktiskt ingick i hyttpriset. Det visade sig vara bra att flickvännen envisades med detta då frukosten var helt fantastisk. Jag är normalt sett ingen morgonmänniska och frukost är något jag äter för att jag måste när jag äter det ... absolut inte för att jag tycker det är gott. Men den här frukosten var rent av god. Det var ingen sensation dock, jag har ätit liknande frukostar tidigare på kryssningar. För att förtydliga; åker man i en lite lyxigare hytt får man oftast frukost med i priset och inte vilken frukost som helst utan en frukost som ligger i en finare restaurang med mer påkostade råvaror, lugn musik, service ut i fingerspetsarna och ett glas mouserande vin i handen när man kliver in. Så frukosten avnjöts med en något krånglande mage. Något vinglig raglade man sedan tillbaka eftersom jag hade två glas mouserande vin i kroppen då flickvännen inte ville ha sitt.

Bild snodd från google för att illustrera lyxfrukosten.
Efter lite hyttid där bland annat dusch ingick blev det så dags att ge sig ut på staden för att se vad den gick för. Vädret var helt okej. Det var ingen strålande solsken, men ej heller mulet med kalla vindar, åtminstone inte när vi gick av. Vårt mål var, som när Mikael och jag kryssar, att äta på en McDonalds-restaurang. Men på vägen dit tog vi en hel del turfzoner. Vägarna ledde oss således inte rakt mot vårt mål men vi fick chans att se helt nya delar av staden som jag aldrig har sett förut. Allteftersom vi grävde oss djupare in i staden och båtarna från hamnen tutade vildsint bakom oss avverkade vi allt fler zoner, upptäckte fler parker, fontäner, kyrkor, sovande fyllon omringade av oroliga poliser och höga stegar uppställda mot svindlande höga byggnader som inte ens jag skulle våga klättra på. Vi upptäckte också ett McDonalds innan vi kom fram till restaurangen vi egentligen hade tänkt oss. Men eftersom vi inte var klara med turfandet så valde vi att ignorera den och fortsätta gå. Men det är bra att veta att den ligger där vid framtida kryssningar. Tidigare har Mikael och jag alltså gått för långt för att nå vår kära hamburgerkedja. Efter lunchen tog vi oss tillbaka genom esplanaden mitt i staden, fick se några levande statyer, beblanda oss lite i folkmassorna vid marknadsstånden, ytterligare en skymt av det patetiskt lilla pariserhjulet och slutligen en pustande promenad tillbaka till båten i motvind.

En vy från däck i Helsingfors med det patetisk lilla Pariserhjulet i bakgrunden.
Fin staty i en park i Helsingfors, vid en Turfzon.
Ett sedvanligt McDonaldsbesök. Nyttig och näringsriktig mat.
Mitt i smeten, med det patetiskt lilla Pariserhjulet i bakgrunden igen.
Tillbaka mot båten försökte vi ta oss igenom Saluhallen, men det var stängt.
Väl ombord hade vi tänkt oss att ta igen det förlorade badet sen gårdagen. Tiden då man kommer tillbaka från ett stadsbesök på en Helsingforskryssning är egentligen idealiskt för bad eftersom det oftast är folktomt där då, men ändå full service, naturligtvis. Men vi kände inte riktigt för det. Kanske hade vi sovit för lite, sett nog med vatten, eller kände inte för att bli blöta helt enkelt. Så vad vi gjorde var att vi köpte lite teffe (ihopslagning av te och kaffe) och gick upp för att avnjuta det i hytten i lugn och ro innan de nya passagerarna blev ombordsläppta och lugnet utanför hyttdörren skulle upphöra. Således satte jag mig ner med min kopp i den sköna fåtöljen för en stunds vila. Flickvännen undrade då från sin liggande position i sängen om jag inte skulle ladda kameran, vilket hon naturligtvis hade helt rätt i. Utan kamerabatteri, ingen kryssningsfilm. Sagt och gjort; jag reste mig upp och rotade fram kameraladdaren från botten av väskan och gav kameran ström, därefter satte jag mig till rätta igen. Flickvännen undrade då från sin liggande position i sängen om jag inte skulle gå på toaletten, och det har hon ju helt rätt i för det hade jag nämnt så sent som nere vid kafeterian, där vi köpte teffe, att jag behövde. Så jag tog mig upp ur den sagolikt sköna fåtöljen och fick det hela gjort inne i vårt lite större badrum. Därefter satte jag mig till rätta i den blåa, mjuka, smått gungiga fåtöljen igen. Flickvännen undrade då från sin liggande position i sängen om jag hade stängt av den batteridrivna högtalaren i hytten. Det var ju givetvis viktigt att kolla eftersom den vid stunden inte användes och om den då står och drar batteri är det ju väldigt onödigt. Så jag reste mig mödosamt ur min sköna sittställning för att kontrollera saken. Högtalaren var avstängd. Jag släpade mig därför tillbaka till min kära fåtölj och satte mig ner med kaffet. Flickvännen undrade då från sin liggande position i sängen om inte mitt kaffe hade blivit kallt. Jag konstaterade med en något bitter underton att hon hade alldeles rätt.

Vi valde att sitta i hytten väldigt länge från att vi kom ombord. Dels var vi trötta efter för lite sömn, dels en aning utpumpade efter den långa promenaden men vi var också fysiskt tagna av den omställning som en kryssning innebär. Det kan påverka kroppen på mer än ett sätt. Vi såg därför avgången från hyttfönstret vilket fungerade alldeles utmärkt samtidigt som vi kunde ha en öl/smirnoff ice i handen. Från hyttfönstret fick vi dessutom syn på Gabriella som kom tillbaka från Tallinn, bättre sent en aldrig, nu hade den bara 1000 passagerare att hämta upp innan den kunde ta sig vidare till Stockholm. Vi såg också flera lyxkryssare (stora fartyg utan bildäck som är lyxinredda från topp till tå). Det var rogivande att dessutom se hur havet längre ut inte alls var så vildsint som jag hade väntat mig. Det var små vågbildningar som vår stora båt skar genom som en kniv genom sitt klyschigt, varma smör. Solen var framme, vädret var vackert. Helsingfors försvann i horisonten, ville ha oss tillbaka, lovade mer tills nästa gång.

Avgången från Helsingfors beskådades genom vårt hyttfönster.
Efter avgången tog vi oss ner till fartygets aktre bar på däck 7 och tog varsin Dancing Queen. Men i någon barmiljö ville vi inte sitta längre tid än nödvändigt så vi tog oss i stället ut till det anslutande livbåtsdäcket, eller farfarsdäcket som Mikael och jag brukade kalla det. Med andra ord; ett däck som ligger lite lägre än soldäcket på våning 12. För vår morfar som hade höjdskräck var det därför ett mer idealiskt sätt att komma utomhus utan att få svindel. Att det sedan kom att kallas farfarsdäcket berodde nog på att begreppet myntades av min kusin Gabriel som morfar var farfar till. Dit gick vi ut, spanade efter båtar, njöt av den stilla havsbrisen, återupplevde platser som jag fick förklara hur de anknöt till tidigare resor och slutligen, slogs mot flugor. En grön fluga hade satt sig på linsen på videokameran. Det var otrevligt så jag viftade naturligtvis bort den. Den valde då att sätta sig i Carolines hår. Inte acceptabelt. Jag viftade bort den och den tycktes flyga ut till havs och mot sin rättmätiga död. Men nej ... den kom tillbaka och satte sig i Carolines nacke. Envist viftade jag och slog efter kreaturet men den bara siktade in sig på nya platser, flickvännens öra, hand, panna. Till slut slog jag den platt och lemlästade äcklet under min fotsula. Hur kan det här vara en intressant anekdot undrar ni nu? Svårt att säga. På plats var det underhållande och vi hade dessutom en publik bakom oss som på första parkett kunde skratta åt spektaklet.

Vi sitter på livbåtsdäcket. Min Dancing Queen är snart slut.
Vyn från livbåtsdäcket var vatten, vatten, vatten ... plus en lyxkryssare i horisonten.

Sen var det dags för middag på den Italienska restaurangen Tavolàta Ristorante Italiano där Drakkart skulle möta ett plågsamt och kladdigt öde. Efter mycket velade kring var vi skulle äta bestämde vi oss slutligen för lite oxfilé på nämnda restaurang. Till det lite bröd, oliver, olivolja och italiensk öl. Maten var god, faktiskt riktigt god ... förutom möjligtvis osten. Men bröd förstärker ju ofta smaken enligt mig eftersom den på ett effektivt sätt suger upp såser och annat löst för att sedan koncentrera det till smaklökarna. Så det hände sig fler än en gång att handen sträckte sig efter dessa brödbitar, men vid ett tillfälle råkade armen stöta till Drakkart och han föll framlänges med huvudet rakt ner i fatet med olivolja. En besviken suck kom omedelbart från ägaren medan olycksmakaren omedelbart försökte rädda den gröna draken från den kladdiga sörjan, man försent förstås. Drakkart fick resten av måltiden sitta med ansiktet nerdrypt i olivolja och titta hatiskt mot mig. Caroline som helst inte ville diskutera hur vi skulle återställa en tygdrake på en finrestaurang satt mest tyst och gav argsinta blickar alltmedan jag sjönk längre och längre ner i stolen. Till slut kunde vi ändå betala, skynda därifrån och slänga in draken i duschen. Där kunde Drakkart hatiska temperament även svalkas en smula.

Pasta, oxfilé och allt möjligt på den italienska restaurangen.
Drakkart torkas av mot en servett efter att ha badat huvudet i skålen med olivolja
som syns i det högra nedre hörnet av bilden.
Jag sitter och är livrädd för Carolines kommande utskällning över vad som hände Drakkart.
Drakkart sköljs av ordentligt inne i badrummet.
Andra kvällen blev förhållandevis lugn då kroppen fortfarande var något orolig av faktumet att vara på en kryssning. Till stor del befann vi oss i vår hytt och drack öl/smirnoff ice. Ute mörknade det ovanligt fort för att vara juli och snart kom förklaringen. Båten stävade mot ett skoningslöst åskväder. Det första som passerade oss var ett stort, svart, kompakt men otroligt lågt moln som dessutom roterade i luften. Hade vi inte vetat bättre hade vi kunnat tro att det var resterna av ett brinnande fartyg som hade sjunkit och försvunnit under oss. Molnet låg nästan i höjd med vår hytt. Men sedan kom fler moln av liknande karaktär och klumpade ihop sig till en tät dimma med blixtar och åskmuller. Vi hade det nedsläkt i vår Deluxehytt för att kunna se spektaklet tydligare. Och när blixtarna gick som sprickor över svart is på den dystra himlen lystes hytten upp i ett lila, sprakande sken. Vi satt och tittade ut genom hela vädret, som visserligen var ganska lokalt och snabbt gick över. Sen bestämde vi oss för att ta en tur ut på båten igen för att se vad den kunde bjuda oss på i form av nya upplevelser.

En stillsam kväll med en stillsam och underbar flickvän i hytten med åskan dundrandes utanför.
Med varsin ny Dancing Queen gick vi till Bow Bar; en bar som ligger allra längst fram på båten (ja så långt som vanliga passagerare kan ta sig faktiskt). Där satt vi i varsin soffa och tittade ut på utsikten framför oss. Innehållet i glaset bytte då plötsligt färg. Fyllda av häpnad undrade vi om det kunde ha något med kemikalier att göra. Att det var något ämne som de hade blandat i som fick innehållet att vid små temperaturskiftningar ändra färg. Först blev gick det från sin ursprungsfärg rött, till svart och därefter till lila och långsamt vidare till blått, för att sedan återgå till vinrött och vanligt rött. Slutligen förstod vi dock att det naturligtvis var det lilla bäret som bartendern hade lagt i botten som var orsaken till färgväxlandet. Det var naturligtvis ett konstgjort bär som lyste upp glaset.

En glad tjej, redo att åter ge sig ut för att roa sig på båten.
En drink som ändrar färg lite som den själv vill.
Jag spelar upp en scen ur Defencia för Caroline på en av mordplatserna.
Samtidigt spelar jag karaktären Staffan.
Vi tog lite mer att dricka i baren, såg lite på en scenshow som låg alldeles intill, spanade efter fartyg ute i mörkret på däck och gick sedan in för att spela lite lufthockey. Lufthockey matchen var väldigt jämn samtidigt som utgången var väldigt ojämn. Med andra ord; vi hade oavgjort i slutändan men ställningarna var alltid i princip 7-0 eller tvärtom. Jag skyllde på att det förmodligen berodde på hur båten ibland lutade till lite, vilket också har varit en bortförklaring när jag spelat med Mikael på tidigare kryssningar. Lufthockey har länge varit en obligatorisk del av de sena kvällarna på fartygen. Hur matchen blir är dock alldeles beroende av vilket humör och vilken energi man går in i spelet med. Är man trött och kanske lite smått illamående står man mest och halvslår lite med sin klubba medan när man är lite skönt salongsberusad men ändå väl utsövd kan uträtta underverk i form av kvalitétstid framför det där bordet. Hur som helst var lufthockeyn det sista vi gjorde under kvällen innan vi gick och lade oss igen. Möjligtvis tog vi någon öl till uppe i hytten ... bara för att tömma kylskåpet.

En ganska otydlig bild på hur vi spelar lufthockey. Man kan i alla fall skymta hur jag
står och slår med min klubba.
Jag vill ta en sista öl ur kylskåpet innan läggdags.
På morgonen åt vi ytterligare en fantastisk specialfrukost (om inte ännu bättre eftersom mina val av pålägg kan ha varit en aning smartare). Men ännu en gång var det flickvännen som insisterade på att vi skulle gå ner. Jag hävdade klart och tydligt att vi lika gärna kunde sova någon värdefull timmes sömn till för att vila ut och orka med hemresan bättre. Caroline påpekade då att en timme hit eller dit inte skulle göra så stor skillnad för tröttheten, vi skulle ändå vara lika orkeslösa. Och tur var väl det ... att jag har en så skärpt flickvän ... för efter tjugo minuter gjorde vi vårt tredje besök på Tavolàta Ristorante Italiano njöt av nybakat bröd, dyr, fruktig yogurt och kallt, bubblande mouserande vin.

Den faktiska specialfrukosten. Den juiceliknande vätskan i champagneglaset är mouserande vin, underlig färg bara.
En lugn och vacker skärgård utanför fönstret.
Sen finns det inte så mycket mer att berätta om resan. Vi packade våra saker och landsteg cirka tjugofem minuter efter att båten hade lagt till, detta för att inte behöva trängas i de värsta köerna. Hemresan var också den ganska gemytlig. Med en stor stark i kroppen, intagen på Stockholm central, kunde man med ett öppnare sinne enklare ta alla de enerverande egenskaper en tågresa erbjuder. Jag lyssnade på musik, föll i sömn, pratade med flickvännen, betraktade regnet utanför och vips ... så var vi hemma igen.

Vi lämnar båten med dubbelt så mycket grejer som vi hade med oss.
En öl på centralen för att minska plågan av att behöva åka tåg.
Jag är fullt medveten om hur onödigt långt det här inlägget var. Att beskriva en vanlig kryssning så in i minsta detalj ... men, det är också något jag inte har gjort förut. Jag har aldrig skrivit tio A4-sidor om en kryssning och kommer nog aldrig göra det igen. Den här gången ville jag dock testa på modellen och se hur pass underhållande det kunde bli, både för mig själv men också naturligtvis för er läsare. Som avslutning lovade jag ju en liten spännande kuriosa. Den handlar givetvis också om kryssningslivet. Jag tänkte berätta hur många kryssningar jag totalt har varit på med denna inräknad. Men inte bara det, jag ska även lista upp dem. So here it goes ...

Jag har varit på totalt 38 kryssningar under livet. Ingen makaber siffra egentligen, det finns många som kryssat mycket mer, men i proportion till ekonomi och hur långt jag har till Stockholm bör det kunna vara lite ögonbrynshöjande. Listan som följer nu och som säkrar att detta är mitt längsta blogginlägg någonsin visar vilken båt jag åkt samt vilket datum och år ... Undrar ni något mer om en eller flera av dessa kryssningar så hör av er till mig, ni vet var jag finns. Var så god:

1. M/S Stena Germanica 14/11 93
2. M/S Roslagen 2/4 02
3. M/S Silja Symphony 18/7 03
4. M/S Silja Symphony 13/3 04
5. M/S Silja Serenade 30/9 06
6. M/S Eckerö 25/5 07
7. M/S Silja Symphony/Silja Serenade 26/7 07
8. M/S Silja Festival 31/8 07
9. M/S Silja Festival 18/10 07
10. M/S Eckerö 1/11 07
11. M/S Gabriella 28/12 07
12. M/S Silja Festival 27/3 08
13. M/S Eckerö 26/5 08
14. M/S Viking Cinderella 25/6 08
15. M/S Galaxy 26/8 08
16. M/S Galaxy 30/10 08
17. M/S Romantika 28/12 08
18. M/S Viking Cinderella 27/5 09
19. M/S Baltic Queen 26/9 09
20. M/S Galaxy 8/10 09
21. M/S Mariella 28/12 09
22. M/S Silja Symphony 8/3 10
23. M/S Gabriella 11/6 10
24. M/S Gabriella 21/7 10
25. M/S Silja Europa 4/11 10
26. M/S Color Fantasy 28/12 10
27. M/S Victoria I 25/6 11
28. M/S Birka Paradise 8/8 11
29. M/S Baltic Queen 30/9 11
30. M/S Amorella 28/10 11
31. M/S Silja Symphony 28/12 11
32. M/S Baltic Queen 30/6 12
33. M/S Silja Serenade 30/10 12
34. M/S Pearl Seaways 28/12 12
35. M/S Viking Grace 28/5 13
36. M/S Silja Symphony 6/7 13
37. M/S Gabriella 28/12 13
38. M/S Silja Serenade 12/7 14