tisdag 15 juli 2014

Kryssning med flickvän del 1

Mitt i denna bloggtorka tänkte jag nu sätta ut en liten vattenspridare och berätta om den blöta kryssningen som jag och Caroline gjorde för tre dagar sedan. Jag har velat visa min flickvän hur kryssningslivet går till ända sedan vi blev tillsammans (om inte ännu tidigare), men alla årstider förutom sommaren brukar ha så trist väder med tillhörande blåst och gung på havet, så det var nog lika bra att vi väntade till sommaren.

Kryssningen var planerad sedan slutet av maj, men för att inte skapa avundsjuka bland vår omgivning valde vi att hålla en ganska låg profil kring den. Vi valde dessutom att placera den på en helg för att arbetsdagarna ute i Björnamo inte skulle påverkas så mycket. Nu har det i efterhand dock ändå visat sig att en längre vilopaus efter kryssningen ändå blev nödvändig. Hur som haver; i lördags gick i alla fall kryssningen av stapeln, och jag ska kortfattat redogöra hur den var ur mitt perspektiv. Jag väljer också att dela upp inlägget i två delar.

Omkring 10:20 på morgonen tog vi ett punktligt SJ2000-tåg från Alvesta. Problemet här var att jag hade sovit mycket dåligt under föregående natt och önskade ta igen en del av det på tåget vilket inte var helt populärt hos Caroline. Hon ville, åtminstone till en början, att jag skulle hålla mig vaken hela resan för att hålla henne sällskap vilket naturligtvis är en mycket sympatisk inställning (ej ironi). Men efter ett tag märke hon hur trött jag var och hon lät mig slumra till någon timme till tornera av Pariah's Child av Sonata Arctica.
En annan händelse under tågresan var att vi kom på att Caroline knappt hade några pengar med sig och var oförmögen att kolla upp sitt saldo. Det löste sig dock, även det.


Jag är trött på tåget.
(De flest bilder är tagna från det filmade materialet)
Framme i Stockholm tog vi en lätt lunch på McDonalds strax intill Kungsträdgården. Min ursprungliga plan var att vi efter lunchen skulle ta en slags fördrink (läs: öl) innan vi gav oss vidare till båten. Men efter att ha tänkt igenom vår tidsplan, det vill säga det aktuella klockslaget i förhållande till när båten skulle gå och när vi fick gå ombord, så bestämde vi oss för att skippa fördrinken och gå direkt till tunnelbanan. Det intressanta här var alltså att vi i stället hade kunnat äta på MC Donalds som ligger alldeles intill centralstationen och sen gå direkt ner till T-centralen för att ta ett direkttåg till båten. Nu fick vi ta en tunnelbana från Kungsträdgården, till T-centralen och byta där, bara för att jag hade fått för mig att vi skulle ta en öl som vi aldrig tog.

Jag står och Turfar vid Kungsträdgården. Passar på att bränna nacken.
Caroline på ett tunnelbanetåg med en nyfiken stekare i bakgrunden.
Väl framme vid terminalen kryllade det av semesterfirande människor som trängdes, sorlade och skrattade med sina skrikande barn. Det var först när vi äntligen kom ombord och kunde stänga hyttdörren bakom oss som vi fick lite lugn och ro. Då kunde vi också öppna ögonen och se vilken fin hytt vi hade fått. Jag hade nämligen sett till att vi skulle få en lite lyxigare sådan (en Deluxehytt) för att öka trivseln och minska risken för oväsen utanför. Deluxehytten var rymligare än en vanlig A-hytt, som jag brukar ha, den hade en minibar med gratis innehåll, så som champagne, öl, läsk och mineralvatten. Badrummet var större och innehöll fler toalettartiklar med exempelvis rakhyvel och tandborstset som man kunde få med hem sen. Dessutom fanns det en dubbelsäng som gärna gled isär, vilket jag på tidigare resor med Mikael har tyckt varit en praktisk funktion men som nu blev ganska frustrerande. Hytten låg också på däck 11 vilket gav oss en alldeles fantastik utsikt över skärgården och den vackra Östersjön.

Framme vid terminalen vid Värtahamnen. Silja Serenade (den vi åkte) är den blåvita båten i bakgrunden
medan en annan båt, Baltic Queen, från samma rederi står bredvid med stjärten i vädret.
Kön inne i terminalen var ett antiklimax, minst sagt. Men ombord kom vi.
Detta är bara en liten sample av den långa, ringlande kön.
Det var svårt att få en översiktlig bild av hytten på foto, men här är ett försök till det.
Caroline vilar ut på sängen efter en dag på resande fot.
Efter installationen i hytten gick vi upp på däck och tittade på avgången från Värtahamnen. Här hade jag mycket att berätta för Caroline om båtarna och miljön omkring oss vilket gjorde att tiden gick så fort att det blev dags för middag. Ändå stod vi på däck ett bra tag och bevittnade hur den stora klumpedunsbåten tog sig ut i fjärden. Jag konstaterade att jag stod där ute rekordlång tid. Tidigare kryssningar har jag vistats där ute kanske 5-10 min högst.

Bild från utedäck vid avgången. Flickvännens hår blåser i den något kalla vinden.
Middagen bestod av en buffé. Ett smörgåsbord, helt enkelt. Maten var smakrik men en aning enformig. Kvalitén hade dessutom kunnat höjas några snäpp. Nu är inte jag någon finsmakare, men jag har ändå levt så pass länge att jag känner skillnad på kvalitetssäkrat kött och storköksmat. Potatisgratängen var såsig och intetsägande, grönsakerna en aning sura och sega, fläsket var att jämföra med en skosula i konsistens (absolut inte i smak) och oxfilén var lite för torr den också. Det enda som egentligen klarade sig undan kritik var pommesen från barnbordet.

På besök vid smörgåsbordet. Caroline åt två portioner plus efterrätt.
Knoppen på Darkkart syns även att skymta. 
Efter buffén blev det ett snabbt besök i taxfreeshoppen där det handlades både sött och starkt. Sen vilade vi bort matkoman en aning i hytten tillsammans med en del av innehållet i minibaren. Champagnen var otroligt god men den tog slut väldigt fort. Hytten var konstruerad på sådant vis att vi kunde sitta längs ena sängkanten och titta rakt ut genom fönstret utan att behöva vrida huvudet. Under champangedrikandet vart det strålade solsken ute och en fullständigt oslagbart vacker skärgård som gled förbi utanför med öar, näs, bryggor, småbåtar, sommarstugor, badgäster som stod och vinkade och skarv som förstörde växtligheten med sina avfallsprodukter.

Häller upp champagne i hytten. Det ena glaset gick sönder senare varpå jag fick använda
en vanlig platsmugg att dricka ur.
Skål!
En inzoomad skärgård utanför vårt hyttfönster.
Ursprungstanken var att vi skulle bada senare under kvällen ... men då jag bland annat inte ville riskera att missa solnedgången så valde vi att skippa det. Istället satte vi oss på nattklubben Stardust på däck 13 som under dagen och kvällen fungerar som en fin utkiksplats, med karaokesjungande ungdomar i bakgrunden. Här satt vi under en lång del av kvällen och betraktade hur solen långsamt drunknade vid havets ände. Jag jämförde synen med en rund apelsin (apelsiner är ju inte runda i normala fall) som var självlysande och som sakta kapsejsade i vattnet. Naturligtvis var även den här upplevelsen tacksam för fotografier och film.

Solnedgång från utkiksplats på däck 13. Det hann bli öppet vatten innan solen gick ner helt.
En vy akterut från däck 13 efter att solen gått ner.
Resten av kvällen skulle nog kunna sammanfattas i alkoholens tecken, vilket givetvis gör minnena av den en smula suddiga i kanterna. Vi upptäckte en, för mig, ny drink ombord som heter Dancing Queen. Ett slags blandning mellan den kända Viking Line-drinken Razzer och TallinkSilja-specialen Ragnar. Razzer är en raspberrybaserad drink med riktiga frukter på toppen, medan Ragnar är en limebaserad drink med en limefrukt i. Här hade de slagit ihop det bästa av det bästa och fått ... ja ... en helt okej drink.Många sådana slukades under kvällen, så även mer av innehållet i kylen och det vi köpte på taxfreebutiken. Motoriken blev allt sämre, talet allt sluddrigare och olyckorna var framme; bland annat när jag (för att visualisera gamla minnen för Caroline) valde att åka på ett trappräcke. Exakt hur jag slog mig kanske vi inte ska gå in i närmre detalj på men jag svor ed på att jag aldrig igen ska göra något liknande. Det här blev den sista gången. Jag är helt enkelt för gammal nu. Efter denna incident ringlade vi tillbaka till hytten med lite nattmat (köpt i en kiosk) fulla av skratt och skrattade oss till sömns. Eller rättare sagt; jag somnade som en stock medan Caroline vildsint fortsatte diskutera alltmedan hennes ord långsamt tonade bort under sömnens vilsamma mantel.

Vid Åland på natten med Baltic Queen i bakgrunden och en varmklädd Caroline i förgrunden.
Möte med systerfartyget Silja Symphony mitt i natten. Caroline med en Dancing Queen i handen.
"Och så drack de och blev glada."
En något utmattad Caroline efter nattens äventyr.
Så slutade första kvällen och så slutar även detta inlägg. Men håll utkik för snart kommer fortsättningen där jag kommer redogöra för vistelsen i den finska huvudstaden, en eftermiddagskaffe som aldrig fick drickas, en Drakkart som höll på att drunkna i Italiensk olivolja, ett åskoväder som slukade båten och mycket annat. Dessutom väntar en intressant och häpnadsväckande kuriosa på slutet.