söndag 22 juni 2014

Jag väljer att inte skriva

Varför blir det inget skrivet? Varken här, eller på boken eller några noveller? Jag var ju så produktiv ett tag. Skrev rad efter rad, långa nätter och länga kvällar utan att tröttna det minsta. Glöden fanns där och kändes som ett ostoppbart expresslok som kunde krossa den hårdaste stenmuren i världen. Men sen hände något. Tåget mötte ett annat tåg och vipps gled de ut på en gemensam räls som vek av långt därifrån i betydligt långsammare takt.

För att släppa all symbolik; mitt privata skrivande (alltså det som inte gäller skolarbete eller annat jobb som jag ”tvingas” göra) sker knappt nu för tiden och det har givetvis med förhållandet till min flickvän att göra. Det här vet ni redan, det har jag redan förklarat förut. Däremot har jag kanske inte berättat att det här är en inställning jag själv har valt. Mitt kreativa skrivande har baserats mycket på min ensamhet och den ångest som var till följd av den. Skrivandet blev ett slags verktyg för att skruva lös ventilen som stängde in all oro eftersom jag där kunde sväva ut i min egen fantasi och skapa vilka svängrum jag ville. Nu känns inte behovet lika givet eftersom ventilen ständigt känns öppen utan att jag behöver skriva. Hon håller den öppen hela tiden. Skrivande ger inte tillfredsställelsen på samma sätt eftersom den helt enkelt inte lättar på ventilen lika mycket och definitivt inte håller den öppen så konstant. Jag väljer alltså att spendera all min fria tid med henne eftersom hon får mig att må som bäst, och därigenom försvinner all tänkbar tid till skrivandet bort i tomma intet.

Jag ska alltså inte längre skylla på att jag inte har tid att skriva, jag gör ett aktivt val och prioriterar Caroline eftersom jag älskar henne mer. Men då resonerar förstås vissa i stil med; ”Ja men varför inte ta en paus ibland och tillåta dig själv att längta lite? Varför alltid ha det bästa? Du kanske skulle uppskatta henne ännu mer om du bara tillät er att ha lite distans ibland.” På de här frågorna har jag egentligen inga bra svar. Men jag vet att jag är oerhört priviligerad som får vara så mycket med den människa jag tycker om som mest, och just därför tycker jag det känns rätt att vara det också. Andra människor som inte får vara tillsammans lika mycket skulle kanske tycka samma sak, det vill säga att vi borde umgås så mycket vi överhuvudtaget kan, eftersom att vi just KAN. Dessutom lever jag lite efter filosofin att livet är en gåva som ska avnjutas genom varje tillfälle som ges, dels eftersom det är så kort, men också för att man aldrig vet när och var nästa mörker lurar. Helt utan förvarning kanske ett svart moln tonar upp sig från skogen och slukar en levande. Varför då missa de tillfällen man får av den man älskar mest på jorden?

Slutsats: Mitt skrivande ligger på is just nu för att jag prioriterar Caroline. Därför bloggar jag knappt, därför skriver jag knappt. Därmed inte sagt att jag lagt ner det för tid och evighet. Just ikväll kändes det till exempel angeläget att skriva det här inlägget. Detta naturligtvis också för att jag valde det.

Kort om det övriga i livet: Mina studier i litteraturvetenskap är officiellt över. Min b-uppsats är godkänd och arkiverad. Som sysselsättning har jag nu i stället ett heltidsjobb med målande ute vid Carolines föräldrahem Björnamo. Den senaste veckan har Caroline och jag varit ute på vår första gemensamma semester bestående av en lite släktturné. Första anhalt var Solna hos storasyster Maria, andra (där vi är just nu) Gävle hos mamma och Danne, tredje hos min farmor i Lindesberg och slutligen pappa i Valskog. Sommaren 2014 har i övrigt en hel del andra aktiviteter inplanerade på schemat, så detta är inte det enda nöjet vi unnar oss. Nedan följer lite bilder från vår resa genom landet, så som den sett ut hittills.

Drakkart har fått följa med på vår bilresa genom landet. Med den bästa utsikten förstås.
Ett vackert, men kyligt Stockholm. Vi tar turfzoner och ser oss omkring.
På Smultronvägen hos mamma och Danne. Med är också min bror Christian.
På bordet står en färsk jordgubbstårta, redo att avnjutas.
Vi grillar och har det trevligt ute i den
så kallade sommaren.
Jag och Caroline vid ett lunchbord, där det egentligen serverades traditionsenlig
sill. Men vi föredrog skinka och potatis.