söndag 11 maj 2014

NaNoWriMo-idé

Hej bloggen! Hur är läget? Längesen vi sågs.

Det har inte varit fullt upp i huset, jag ska inte skylla på det. Jag har helt enkelt varit för slö för att uppdatera här, trots att jag har haft all tid i världen. Men det kanske är så det är ... när man inte har något att göra om dagarna så förslöas man och kreativiteten försvinner. Det där har jag minsann upplevt förut. Men har du ingenting att göra, undrar ni nu? Borde jag inte ha mina studier? Mitt bokskrivande? Mitt redigeringsintresse och mitt podcastlyssnande? Jo, allt rullar fortfarande vidare, mer eller mindre på halvfart (förutom studierna som jag prioriterar). Det går långsamt, mycket långsamt. Jag kan inte garantera att boken blir klar innan det här året är slut. Men det vore skönt att få en kreativ boost som gjorde att jag fick tre kapitel klara på en månad. Vem vet det kanske kommer av sig självt?

Jag tänkte skiva lite om en NaNoWriMo-idé som jag fick för några dagar sedan. Jag har länge vetat att jag vill skriva om något postapokalyptiskt, i stil med Gröna ögon (Carolines första roman). Men innan jag går in på vad det är för tanke jag har fått så ska jag väl förklara vad NaNoWriMo är ...

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och innebär att man under november månad tävlar tillsammans med andra om att skriva 50 000 ord, det vill säga ca 1666 ord per dag. Vad det sedan blir av det spelar mindre roll. Man kan skriva en instruktionsbok, en telefonkatalog eller en dagbok om man vill, det är ingen som kollar, men tanken är att man ska skriva en roman. Viktigt att säga är att det inte delas ut några priser eller någon belöning för arbetet. Det enda man vinner på är om man har lyckats skriva fler ord än sin kompis, samt naturligtvis faktumet att man har en färdig bok när man är klar.

Ny bokidé får mig att gnugga pannan.
Min bokidé torde bli min första fantasyroman, vilket jag vet glädjer en del av mina läsare. Jag har redan ett gammalt uppslag till en fantasybok (läs här) men det är inte den jag menar nu. Precis som förra idén handlar det om en man och en kvinna som blir förälskade. Redan som små barn blir de helt besatta av varandra och kan inte låta bli att vara tillsammans. Problemet är att det vilar en ondsint energi mellan dem som skapar kaos och oreda när de möts, det vill säga en plus- och minuspol får saker att falla sönder och förruttna i omgivningen när de träffas. Från början var alla människor omedvetna om detta. Varför faller alla städer sönder? Varför förgiftas vattnet? Varför blir himlen svart och varför dyker eldsprutande monster upp från sprickor ur jorden? Till slut upptäcks dock problemet innan hela världen fullständigt utrotas ... flickan och pojken separeras. Världen återgår dock inte till det normala. Städerna förblir ruiner, maten är svår att få tag i och bara på enstaka ställen finns någorlunda rent vatten att hitta. Civilisationen återgår till ett slags medeltida samhälle där alla moderna ting måste uppfinnas på nytt. Mannen och kvinnan är helt omedvetna om varandra eftersom de gömts undan på varsin sida om jordklotet, med utraderade minnen. När de tillslut ändå möts av en slump blir de återigen förälskade och trots att de gång på gång får veta vad deras samhörighet ger för följder så kan de inte vara utan varandra. En civilisation som äntligen börjat resa sig hotas på nytt av förbjuden kärlek.

Däri ligger alltså själva intrigen. Det är inte mycket längre än så jag har kommit. Jag har antecknat vissa detaljer för att inte glömma bort det till november, och fler anteckningar lär det väl bli. Jag kommer nog göra ett persongalleri och en fullskalig storyline också innan tiden är inne, för att vara helt förberedd. Sen är det bara att hoppas på att jag får den där kreativa boosten så att den här idén kan bli verklighet.

Vad tycker ni om idén?

Avslutningsvis lite vardagsbilder från föregående veckor:

Caroline vid Valborsfirandet intill Växjösjön med majbrasan långt borta på andra sidan stranden
och ett fyverkeri i luften.
Inuti nya IKEA-butiken i Älmhult.
Nytt soffbord till lägenheten ... välbehövligt.
På dop i Lammhult. Carolines kusinbarn.
Jag har lagat mammas äppelpaj själv för första gången.