torsdag 20 mars 2014

Drakkart på nya äventyr

Det är hög tid att Drakkart gör entré även på denna blogg. Sen denne gröna lille drake blev till så har den varit ute på diverse eskapader, bland annat gått på bio, försökt rädda en enhorning och nu senast försöka hämta hem Caroline från en föreläsning som gick över tiden. Caroline jobbar som amanuens på Linnéuniversitetet där hon bland annat ansvarar för det tekniska för distansstudenter som vill kunna delta på lektionerna. I dag hade studenterna redovisning vilket gjorde att det drog över tiden, vilket fick en otålig pojkvän som väntade hemma att be Drakkart (som numera bor i Björnidet) om hjälp. Redan när klockan närmade sig 12, då Caroline skulle ha slutat, blev det dags för Drakkart att ge sig av (efter tidigare hot från Björn genom kontinuerlig facebookkommunikation). Målet var att ta sig in i klassrummet, skälla ut alla studenter plus lärare och ta med sin Caroline hem.


Jag ber lugnt men bestämt att Drakkart ska ge sig av mot fönstret och flyga ut
för att hämta hem sin ägare. Han ser på mig med tveksamma ögon, känner inte riktigt för att flyga så långt.
Draken vänder sig tillslut mot fönstret, lite mer målmedveten. Jag fortsätter
att peka för att vara tydlig med vem som bestämmer. 
Tillslut kliver Drakkart över kanten och lyfter sina vingar. Som en lättsam vindpust gilder
han stiligt i en 90-gradersbåge hela vägen fram till fönstret.
Väl framme vid fönstret infinner sig tveksamheten igen. Drakkart menar att jag åtminstone
kan öppna fönstret åt honom... Nåja, det kan jag väl göra.
Drakkart vänder sig om en sista gång och vinkar adjö. Man vet aldrig vad som kan
hända ute i stora vida världen.
Gör sig startklar...
...Och så flyger han ut genom den lilla glipan i fönstret, med några effektiva vingslag
och med hjälp av en viss underliggande fläkt.
Där försvinner vår gröna hjälte ut i naturen med nosen före. Jag kan återgå till min ro
i vetskapen att flickvännen snart kommer vara befriad från sina bojor.
Men en kort stund efter att Drakkart hade gett sig av så hörde Caroline (som för övrigt inte hade låtit helt övertygad om att draken faktiskt skulle dyka upp) av sig på Facebook igen och berättade att hon hade fått sluta nu. Jag fick därför ringa upp Drakkart i drakmobilen och be honom återvända. Det gjorde han, mycket tacksamt.


Caroline ger sitt besked om föreläsningens slut.
Drakkart är tillbaka oväntat snabbt. Jag sitter i soffan i godan ro när han dyker upp i
ögonvrån. Kanske tog han sig inte särskilt långt. Kanske cirklade han bara runt huset?
Ännu snabbare hittar han förstås tillbaka till sin plats ovanpå skärmen till den stationära datorn.
Här är Drakkart glad och trygg igen. Han återvänder från ytterligare ett misslyckat uppdrag
men är trots det en hedervärd liten krabat som gång på gång försöker.
Och till sist; flickvännen återvänder hem, hel och hållen, glad men en smula hungrig...