torsdag 27 februari 2014

Mina verkligheter

Inspirerad av Astrids inlägg om Mina olika verkligheter ska jag nu själv, kortfattat, redogöra för hur det ser ut för mig. Jag anser mig inte ha lika många som Astrid. Astrid har fem punkter medan jag bara kan komma på fyra. Men dessa fyra är minsann inte fy skam:

CAROLINE - En fortfarande ganska ny verkligheten och som från början inte alls kändes verklig utan mer som en dröm. Nu går det dock inte längre att förneka att det är på riktigt, det som pågår mellan oss. Tillsammans med henne finner jag mig isolerad i en helt ny bubbla där allt annat som en gång var jätteviktigt inte längre spelar någon roll. Visst finns det vissa bitar från mitt ensamma liv som fortfarande sipprar in, men de är inte lika högprioriterade som mitt liv med henne. Podcaster, nya avsnitt från tv-serier, musik jag inte hört på länge, klippning av bok eller allmänt slösurfande, sådant får gärna vänta en dag eller tre i förmån för tid med flickvännen. Hur ser verkligheten med henne ut då? Det är en inre verklighet som är svår att sätta ord på. Utåt sätt är det bara vi två, tillsammans i lägenheten, i soffan, i köket eller framför badrumsspegeln borstandes tänder tillsammans.

UNIVERSITETET - Också en ny verklighet då jag tog lång tid på mig att bli klar med gymnasiet. Därför är jag nog också lite stoltare än många av mina kurskamrater att äntligen befinna mig på de högsta bland utbildningar och utan att skämmas kan säga vad min nuvarande sysselsättning är för släkt och vänner. Verkligheten i studierna får mig att känna mig nyttig och hoppfull inför min egen framtid. Det är en viktig maskin för att ge mening till livet (näst efter flickvännen). Men samtidigt är verkligheten fylld av mörkare element som plågsamma, tidiga morgnar och långa tröttsamma texter som jag är skyldig att läsa in med blytunga ögonlock. Ger jag det en chans är det dock oftast intressanta och berörande texter som jag i efterhand är tacksam att jag fått ta del av.

FÖRFATTARE - Övriga verkligheter har stått i bestämd form. Här valde jag att beskriva verkligheten som författare, för det är vad jag anser mig vara i första hand även om jag fortfarande långt ifrån hanterar texter både formmässigt och innehållsmässigt. Den här verkligheten ligger dock på is i förmån för den första men gnager oupphörligen inifrån varje dag och frågar mig; När ska du skriva? När ska du skriva? Min verklighet som författare får även bränsle från min allra sista punkt där allt övrigt som rör mig som person kommer med, ty det är med dessa hittills redogjorda punkter som den lilla del av logik och förnuft går att hitta i mig. Första punkten handlar ju om känslosamma ting men samtidigt får den verkligheten mig att sköta hushåll och planera bättre. Skrivandet vidgar det intellektuella utrymmet i mitt huvud och får mig att läsa mer. Det gör det dessutom på ett roligt och kreativt vis, till skillnad från punkt två.

IRRATIONELLA BJÖRN - Den här verkligheten tar mest utrymme hos mig och kanske är det den som gör mig till en kreativ människa (försöker inte skryta med att jag är kreativ, det är dessutom ingen värdefull egenskap enligt dagens kriterier). Att vara irrationell kan låta negativt men jag tycker inte man ska fastna i det. Se det i stället som allt som har med impuls och känslor att göra. I den här verkligheten träffar jag vänner, jag skrattar, jag gråter, jag spelar in julkalendrar, jag lyssnar till musik och sjunger med, jag målar av flickvännen, jag spelar Candy Crush tills ögonen ser i kors, jag skriver obegripliga blogginlägg och blir ibland en kontaktsökande individ som ger sig ut från lägenheten för att hitta likasinnade (händer dock inte alls sen Caroline). I det här bottnar också en numera slumrande fartygsintresse, film- och filmtekniksintresse, musikintresse, grafiskt kommunikationsintresse, bränsle och inspiration till skrivandet samt mitt eviga romantiserande av mångt och mycket både i fiktion och i verkligheten. 

Isolerad hockeyverklighet med Caroline.
Så detta och detta... Mina fyra verkligheter sammanfattade i ett blogginlägg som till början lovade att vara kort och sammanfattande men som slutade som långt och kontextlös. Jag gjorde ett försök i alla fall. I nästa blogginlägg väntar troligen en ny författarintervju.