tisdag 10 december 2013

Lägga ner M.I.S.T

För en gångs skull ska jag göra ett skrivarrelaterat inlägg, vilket den här bloggen från början var ämnad för. Dock blir det kanske inte riktigt som ni väntat er. Det kommer med största sannolikhet bli ett ganska osympatiskt och narcissistiskt inlägg, så jag varnar för det här och nu.

Jag har haft en längre paus nu i skrivandet av min senaste roman M.I.S.T. Mestadels har det berott på mina studier i kombination med vårt julkalenderprojekt Tomten fryser fast igen. Idag blev vi klara med de sista scenerna till julkalendern och jag har haft lite tid att fundera på hur jag ska återuppta skrivande. Faktum är att jag är riktigt sugen på att komma igång igen. Så sugen att jag skrev en liten novell igår, bara för att få ner någonting på papper. Men M.I.S.T? Jag har alltid tyckt att berättelsen i M.I.S.T är spännande och jag har sett fram emot alla segment som väntar mig i varje kapitel. I nuläget talar dock det mesta för att jag kommer att lägga ner den boken i förmån för något annat.

Orsaken är att responsen av det jag har gett ifrån mig hittills från M.I.S.T inte riktigt blivit som jag önskat. Och vems fel är det då? Jo, mitt naturligtvis. Innehållet är tydligen inte tillräckligt fängslande och intensivt, som i första boken, och jag kan inte fortsätta skriva på någonting som jag vet inte håller. Skriver du inte för din egen skull i första hand, kan man fråga sig då… Jo det är också sant, men det har varit baserat på min tro om att det jag skriver är spännande och intressant. Om jag syr ihop tröjor som ingen vill använda så är det givetvis roligare även för min egen skull att sy med kvalitativare trådar så att slutprodukten blir något att ha. Då blir det också roligare att jobba. Så i nuläget är berättelsen kring Katja och Henrik struken. Deras öden slutade på caféet vid NK i Stockholm.

Men vad ska jag skriva i stället då? Just nu vet jag inte riktigt. Jag har ju tidigare gjort inlägg om den där ”tidsboken”, det vill säga mannen eller kvinnan som blir kär i en person i en annan tid. Det känns som att den genren drar i mig lite. Jag vill fortfarande skriva böcker med samhällskritisk underton men kanske inte med lika synliga budskap. De ska fortfarande finnas där, men de ska tecknas med symbolik allt mer. Ungefär som i Sagan om ringen där de samtidsrelaterade budskapen ligger dolda under estetisk magi och fantasi.


Så mitt framtida skrivande är lite ovisst. Men en sak är i alla fall säker. Jag kommer fortsätta skriva, resten av mitt liv, och om några år kommer texterna bli oemotståndliga för vem som helst.