fredag 18 oktober 2013

Tiden, en illusion

Oj vilket filosofisk rubrik. Det behöver dock inte vara så märkvärdigt. Vad jag vill konstatera (som så många andra innan mig redan gjort) är att den "tid" som människan har skapat bara bygger på en slags tidslinje där vi räknar med olika mätenheter beroende på vilken kultur vi tillhör. Det mest bekanta är att man räknar sekunder, månader, år osv... Allt det är är underförstått sedan länge. Vad många säkerligen inte tänker på daglig basis är att tiden är en mycket väletablerad illusion, skapad av människan för att få struktur, hålla ordning på årstider och mäta vissa utvecklingsskeden. Egentligen är tiden ingenting. Den finns inte. Den rör sig inte framåt på det sätt som vi inbillar oss. Det som pågår är de fysiska och kemiska processerna. Energi omvandlas och atomer skapar förändringar i det vi kallar liv.

Med detta facit i hand kan man konstatera att vi alla lever i samma nu, och har alltid gjort. Vi lever i precis samma punkt som dinosaurierna gjorde. De är utdöda ja, men det var inte 65 miljoner år sedan utan kan lika gärna vara nu. Det är en mycket svindlande tanke. Det som har gått långt med dinosaurierna är de ständigt pågående processerna i våra minsta byggstenar. Pågår då inte denna process i det vi kallar tid? Jo det är ju som sagt själva syftet med tid som vi ser det, att kunna mäta förändringar i vår omgivning. Men förändringarna är alltid konstanta, de pågår hela tiden och har alltid gjort det. Allting är ett enda stort NU. Den mest hjärnsprängande tanken med det här är att vi också lever i samma nu som en massa framtida personer. De som inte har fötts än. Vi lever i samma enhetliga kärna.

Läs mer om detta här om jag har förklarat slarvigt och ovetenskapligt. Den texten handlar inte riktigt om samma sak men ger i alla fall en intellektuellare bild av teorin.