lördag 26 oktober 2013

Restaurangen Dill


Journalister har stor makt i en demokrati som Sverige. De ses som den tredje statsmakten och deras uppgift är att granska rättvisan i vårt samhälle och hålla folket uppdaterade med sanningar. Därför har vi också ett undermedvetet förtroende för journalisterna som säger att det som står i tidningarna och förmedlas på tv är just sanningen. Vi påverkas alltså enormt mycket av nyheterna. Mer än vi kan föreställa oss. Samtidigt kanske journalisterna tar sig själva på lite för stort allvar när det gäller att förmedla var som egentligen är sant. Det är redan underförstått att man bör vara kritiskt inställd när man läser en artikel; vad är det för typ av artikel? åt vilket håll ligger tidningen politiskt? Men bör man inte också vara kritisk till journalister i stort när det gäller små vardagliga ting som vi lika gärna borde kunna ta reda på själva?

Låt mig dra ett exempel. För ett tag sedan dök det upp en så kallad pop-up restaurang i Stockholm som hette Dill. Målet med restaurangen måste ha uppfattats som; en högklassig krog med mat av högsta kvalité. Givetvis. Den fick två stjärnor i Micheliguiden och dyrkades av alla journalister och rika stockholmshipsters. Det var en restaurang med stil och bara de rika och betydelsefulla människorna kunde äta där. Dessutom var idén med pop-up restaurang någonting som kom från USA vilket gjorde det hela internationellt och trendigt. Efter ett tag avslöjades det att restaurangen bara var en reklamkampanj från lågpriskedjan Lidl. Råvarorna till maten på Dill var alltså hämtade direkt från Lidl som ett bevis från deras sida att "god och kvalitativ mat inte behöver vara dyr". Journalisterna rasade naturligtvis. De kände sig lurade och menade att "Så kan man väl inte göra mot journalister? Man kan väl inte medvetet föra oss bakom ljuset. Vi vill ha våra pengar tillbaka!" Det var dock sanning allting. Orsaken till att journalisterna blev arga var för att det är just dem som har skapat den allmänna bilden av Lidl.

Hur många av oss som hatar Lidl (jag har naturligtvis varit en av dem) har personligen gått dit, smakat på maten och tänkt att det är oätligt? Hur många av oss har gett Lidl lika många chanser som våra vanliga butiker, trots allt som står i tidningen om dem? Vi bryr oss inte om verkligheten utan läser vad som står i tidningen och köper det utan att ifrågasätta. Att skylla på att Lidl är ett tyskt företag och därför skulle ha lägre kvalité är lika bortkastat. Samtidigt vet jag att man ska ta många beslut i vardagen, välja vilken affär man ska handla på, vilket märke som är pålitligast, hur man får bäst rabatter. Det finns inte alltid tid att dra egna slutsatser och därför är det kanske bekvämare att låta tidningar och nyheter göra jobbet åt en. Man vad lever vi i för samhälle då? Där våra åsikter styrs av en statsmakt.

Mer om Lidls kampanj kan du läsa om här.

Eller lyssna på här.