onsdag 11 september 2013

Det bästa i det lilla?

Man brukar säga att lagom är bäst, framför allt i Sverige (landet lagom). Vissa vill ha mer. Giriga personer slukar hela handen om man ger dem lillfingret, men vem kan till hundra procent stå för att de har blivit lyckligare av det? Av att få det mesta möjliga?

Är det inte de små tingen som väcker de starkaste känslorna? (Bildkälla)
Jag menar nu på att man uppskattar det lilla som mest i livet, åtminstone på väldigt många punkter. Jag skulle kunna dra hur många exempel som helst på detta. Sommarloven under grundskoletiden blev efter ett tag slentrianmässiga och tråkiga, jag glömde alltid bort den frihet och lyxtillvaro som aldrig fanns under de trista vardagarna. Däremot höstloven, sportloven och påskloven; de var värdefulla. Man utnyttjade verkligen varenda dag. Samma sak upplever jag nu (jag har precis börjat på litteraturvetenskap (vilket jag kan berätta mer om senare). Under den nyligen passerade augustimånaden upplevde jag lite av ett sommarlov; sysslolös, ledig och fri. Men uppskattade jag det? Nej det blev bara trist. Nu har vi fått ett kortare studieuppehåll i litteraturvetenskap på ett par dagar. DET känns jätteskönt.

Fler exempel; jag uppskattar den korta perioden av snoozande mer än fulla sovmorgnar, de första få chipsen man tar i chipspåsen är alltid godast, små moment i böcker, musik och filmer är alltid de som sätter sig som starkast i mig och korta tal är oftast bättre än längre tal.

Det här är säkert en allmänt vedertagen teori - något som många tänk. Man hör det inte allt för sällan i reklam. "Det är i de små tingen i vardagen som ger dig lycka" osv... Det intressanta blir då varför jag och många andra ständigt jagar efter mer, mer, mer.... Jag säger inte att man ska stanna upp och nöja sig med det man har, det finns nog en fara i det också. Men kanske ligger det något i 80/20-regeln som Mikael skriver om i sin blogg. Det var genom den som min tanke om "det lilla" kom fram.

Jag ska också säga att det finns många exempel på storheter i vardagen som är bra också. Min favoritfilm är 4 timmar lång och min favoritlåt 25 minuter. Min tv är stor och min dator har 4 hårddiskar, och de är alla sprängfyllda - de används alltså. Men går jag nu efter Mikaels 80/20-regel så förstår jag helt plötsligt att det är de små partierna i den där 25-minuterslåten som jag tycker är så bra, det de korta upplevelserna framför tv:n som gör mig som lyckligast och när det gäller datorn; jag använder högst 20 % av filerna 80 % av tiden.